- Tack Staffan. Ja, att intervjua sig själv kan väl dessutom ses som en förädling av en av LIS främsta verksamhetsgrenar, nämligen ohejdad inbördes beundran.
Skulle du kunna presentera dig lite kort för läsarna?
- Så gärna. Jag är 36 år och bor i Västerås där jag arbetar som journalist på Vestmanlands Läns Tidning. Dagtid ägnar jag mig åt att spruta ur mig normalt helt humorbefriade nyhetstexter om vad som händer och sker inom den politiska sfären. Det är kul det med, men det är rätt befriande att på fritiden få släppa loss med en helt annan form av skrivande.
Och hur började den sortens skrivande då?
- Det började med studentspex när jag pluggade i Växjö. Två helaftonspex författade jag och det är omfångsmässigt fortfarande det största jag åstadkommit i manusväg. Då stod jag även på scen men det har jag numera nog med omdöme för att låta bli. I spexet hade vi en regissör vid namn Nils Åkesson som ett par år senare tog över som revypappa i Växjö. Vi har följts åt sedan dess. Han producerar, regisserar och är profilen på scen, och jag skriver merparten av texterna. Sex revyer har vi och övriga medverkande åstadkommit hittills.
Du bor alltså i Västerås och skriver för nyårsrevyn i Växjö. Vad ska det vara bra för?
- Till att börja med har jag inte lyckats hitta någon annan ensemble som jag tycker är lika bra som Växjörevyn. Och sådant betyder ju en del för en textförfattares inspiration. Mycket i revyn kretsar kring Nils Åkesson men runt honom finns också flera andra riktiga begåvningar, inte minst på den sångmässiga sidan. Sedan handlar det ju också helt enkelt om att jag är kompis med Nils Åkesson, Maria Wranå och det övriga gänget. Person- och humorkemin fungerar.
Okej, du som nu gör anspråk på att vara så himla kul kanske kunde dra din bästa roliga historia för våra läsare?
- Tyvärr, jag kan inga roliga historier. Jag är mer intresserad av karaktärer och situationer. När jag försöker grunna fram sketcher börjar jag ofta i den ändan, med att försöka kombinera en rolig rollfigur med en rolig situation.
Hur ska en bra revy vara då tycker du?
- Framför allt rolig. Det kan låta som en självklarhet men i många lokalrevyer man ser kan man märka att andra ambitioner prioriteras lika mycket eller ännu mer. Det är ju bra om en revy är visuellt tjusig, musikaliskt svängig och täcker in allt som hänt på det lokala planet. Men allt sådant tycker jag ändå borde vara underavdelningar till att revyn är rolig.
Och vad är då roligt egentligen?
- Ja du, där är tiotusenkronorsfrågan som inte har ett givet svar. Men å andra sidan vore det ju rätt trist om man visste exakt i förväg vad som är kul. Bra revymanus tycker jag dels ska vara kreativa, det vill säga i någon mening överraskande, originella och gärna galna och absurda. Och dels måste hantverket fungera, det vill säga texten måste i all sin korthet ha en bra dramaturgi. Att bli en skicklig humorförfattare tror jag handlar mycket om förmågan att kombinera dessa två talanger. Båda hjärnhalvorna behövs, om man säger så.
Är det okej att aktörer och regissör skriver om en författares texter?
- Ja, det är det definitivt. Förutsatt att det görs på ett begåvat sätt förstås. Man måste ju inse att det mesta man skriver faktiskt kan skrivas ännu bättre. Och en text som gör succé hos en revy måste kanske bearbetas för att passa en annan ensemble. Själv har jag sällan några problem med att det stryks i mina texter. Däremot gillar jag inte om det läggs till lite småprat i en dialog, mest för att aktörerna ska känna att de får lite mer att säga. Sådant kan lätt kvadda rytmen i ett nummer.
Vilken är den konstigaste sketch du har skrivit?
- Nu börjar vi äntligen komma till de intressanta frågorna! En kandidat kan kanske vara en intervjusketch om en man som är till hälften människa och till hälften pizza. Eller kanske den om ett sällskap som pratar om bordsplaceringen inför ett kalas och placerar alla utifrån deras sexuella preferenser. Onanister får sitta själva, gruppsexfanatiker runt runda bordet och nekrofilen Börje får sitta bredvid Rudolf, "för han är ju nästan död". Sketchen har aldrig använts. Fråga mig inte varför.
Du lär ha sett ganska många revyer i olika delar av landet. Vad är ditt intryck?
- Ett intryck är att det görs rätt mycket skräp. Får man säga så i den här tidningen?
Nej det får man inte. Säg nåt annat istället.
- Okej, att ambitionsnivån hos olika revyer varierar är ju helt naturligt. Vad jag har lite svårt för är att så många revyer är så gammaldags i stilen. Det är mycket halmhattar och gubbar i randiga västar på en del håll. Själv föredrar jag revyer av lite mer modernt snitt. Och hellre en yvig show med ett och annat slag i luften än en revy som bara småjabbar lite småputtrigt sådär. Men visst görs det många väldigt bra revyer runt om i Sverige, till exempel i Åkersberga och Falkenberg för att nu nämna två exempel.
Du har skrivit en del för TV också. Är inte det mycket häftigare än att skriva lokalrevy?
- Det är väldigt kul att skriva för TV. Och det är trevligt att kunna säga att Robert Gustafsson, Fredrik Lindström och Lorry-gänget har framfört sketcher av mig. Men jag har också skrivit en del för TV där man börjat fundera över begreppen amatörer och proffs. I många så kallade amatörrevyer finns väldigt mycket proffsighet, medan det på många kanaler och TV-bolag görs program med en väldig tafflighet. Och hur som helst är det mer hjärta i lokalrevy. Så svaret på frågan är nej!
Allright, nu undrar jag om inte det här greppet att intervjua sig själv börjar tappa lite av sin inledande fräschör?
- Kan mycket väl stämma.
Då avrundar vi med att konstatera att det blev ganska mycket fokus på Växjörevyn vid Revy-SM med både Liston-pris och Povels Penna. Vad betyder det för er i revyn?
- Framför allt innebär det ju att vi numera är odrägligt självbelåtna och att vi kommer att göra en oerhört pretentiös och uppblåst revy på Växjö Teater i vinter. Kom gärna dit och ta ner oss på jorden!
Staffan Bjerstedt
UPP TILLBAKA
Foto: VLT
Foto: Christer Persson